luossa

Sitter bredvid världens vackraste i soffan och tittar på Legally Blonde. Idag har vi varit jätte duktiga! Började med att gå och handla mat inför nyår, det blir trerätters middag den här nyårsaftonen! Förrätt; crabbsticks snittar, huvudrätt; kantarelldoftande fläskfile gryta med klyftpotatis & efterrätt; Marrängsviss med kiwi och vit choklad! Maten kommer bli underbar! Kanske ska återgå till idag.. Vi fortsatte med att göra Kalops när vi kom hem, vilket resulterade i kanon gott och efter det blev det fullt ös med bröd och marränger. Lyckades väl sådär med marrängerna, dem blev brända! Så det blir väl att gå och köpa sig en påse imorgon istället, haha! Sen har Niklas självklart hållt på med sin bössa och jag har självklart spelat lite sims, haha. Vi har våran sociala stund om kvällarna nu för tiden, haha! Men nu sitter vi ju här i soffan och okej, jag är ju inte så social nu heller..
Har lite småpanik inför praktiken som börjar i slutet av Mars. Det känns mer än dags att kanske bestämma sig nu, men jag vet inte alls vad jag vill göra. Snälla någon hjälp mig!!
Sen slog det mig idag (just nu drog Niklas upp tröjan och tog sig på magen och sa "jag har något att berätta för dig".) HAHA! Vart var jag? Just det. Det är 1½ vecka kvar av jullovet, 2½ vecka kvar till fjällen och 40 skoldagar kvar innan praktiken börjar. Tiden går snabbt, men ändå så förbannat sakta! Jag vill sluta nu!!
Jag har haft en riktig tänkar dag idag, både positivt och negativt. Börjar känna en jävla skräck, en oro. Mest för att det som jag älskar mest ska försvinna. Mitt liv kommer förstöras totalt. Rädslan kväver mig. Och det känns som ord inte räcker längre. Jag vill ha det bevisat och inte bara en gång, jag vill ha det bevisat för alltid. För alla gånger, även när jag inte finns där. Förstår egentligen inte varför jag tvivlar, men jag kan inte finna något annat svar än att det är rädslan över att tappa det man har. Och hur mycket jag en försöker försvinner det aldrig. Bortträngning fungerar i många lägen men i helvete heller att det gör det i det här läget. Positiva tankar exsisterar bara inte vilket känns hemskt. Jag känner mig "bara" rädd, osäker och fruktansvärt elak. Jag kan inte förklara känslorna. Dem bara är där och vägrar försvinna.

Det som händer vid tolvslaget speglar hur nästa år blir, eller?

Puss på er.