Oktoberdepp?
Sitter och lyssnar på Winnerbäck. Rätt skönt såhär i ensamheten. Niklas jobbar heeel dag idag 8-21 el 22. Blev en sån där miss igen. Men jag känner att det inte har gjort så mycket. Kom hem från jobbet vid 17 och sen har allt bara gått utav farten. Lagat mat, städat, fixat med viktiga papper, tittat efter bilar på blocket & ringt hem. Ikväll är det ju dessutom Desperate vid 21 så då går tiden fortfort igen.
Har förstått att magen har börjat puta ordentligt nu, har fått hur många frågor som helst idag om jag är med barn. Catarina förstod att jag var gravid eftersom jag var så jämntjock men hon vågade inte fråga fören jag sa det rakt ut! Det är kul att det syns, uppmärksamheten ger en mycket lycka! Dock har sammandragningarna varit riktiga jobbiga idag & ischiasnerven ska vi inte tala om. Men så länge jag stressar igenom dagarna tar jag den värsta smällen när jag kommer hem istället. Vilket det blev idag, men orkar inte känna att kroppen säger emot. För mycket att göra så att säga.
Har fått jobb på Ekdungeskolan hela månaden ut, förutom imorgon då jag ska till Sturefors. Samma sak denna gång, dum tid vilket innebär att jag måste åka 1½ timme innan jag börjar. Men jag orkar inte styra i det, för jag blir bara missnöjd ifall jag misslyckas få tag i en bil, så jag lämnar allt till slumpen. Åter till Ekdungen, vilken underbar skola!! Alla vet vem man är, alla pratar med en och alla vill ha en som vikarie! Den bekräftelsen är väldigt viktig för mig just nu när mycket annat när det gäller det sociala livet mer och mer går mot botten. Så ljusglimten är dem där stunderna då man faktiskt får känna sig behövd och lyckad.
Har väl mer eller mindre tappat lusten för den här staden. Ensammast på jorden eller hur var det? Jag är en fånge i mitt eget liv just nu och när jag blir besviken eller sårad orkar inte jag ta itur med det, jag lägger det åt sidan och bara är. Vilket är en väldigt bra egenskap för att vara mig, men något som samtidigt känns när man tänker efter. Trodde inte jag skulle få den känslan igen, men efter många inställda planer och förändringar pga av andra har det visst blivit så. Eller kanske av inga planer alls som svider ännu mer i bröstet? Jag behöver inte nonchaleras, jag behöver bara få höra från annat håll..
Bebis är imorgon 14 veckor gången och då börjar vägen in i vecka 15 vilket känns helt otroligt. Känner att det är påväg att bli bättre. Men med 10 dagar kåvepenin dog kroppen totalt, gick ner i vikt samtidigt som bebisen började ta massor av mig. Spydde så fort jag åt och svimmade emellanåt. Tyvärr har inte bihålorna släppt riktigt en, antagligen för att tabletterna kom upp för snabbt. Men hade inte orken eller lusten att höra av mig och klaga ännu mer över hur dåligt jag mår. Vet inte hur många jag har tröttat ut med klagandet, men jag hade inte förväntat mig detta. Kände mig piggare i fredags, men började sova riktigt dåligt. Vilket nu har slutat med att jag vaknar 10 ggr per natt och har sammandragningar eller växtvärk eller bara en bebis som trycker på mitt inre. Har lämnat urinodling hos storken idag för att utesluta urinvägsinfektion. Om det nu iaf är urinvägsinfektion innebär det antibiotika i 7-10 dagar igen. Jag vet inte vad jag hoppas på riktigt.
Till helgen blir det att åka upp till stockholm. Åker på fredag efter jobbet & stannar till söndag, skönt med ännu ett miljöombyte! På lördag ska mitt kusinbarn döpas så det ska bli kul att träffa alla! Dessutom är min andra kusin gravid och ska föda i april med så vi har nog mycket att prata om! På söndag bär det av till Virserum för på måndag åker jag, mamma, marina och nicke till Ullared ska bli sååå kul! Drömma sig bort igen och införskaffa sig lite. Speciellt en ny BH och en jacka! Det börjar bli tajt överallt nu, haha. Sen jobbar inte jag förens torsdag kväll igen då L ska komma hem till oss och göra hemmagjord pizza. Sen blir det Ekdungen fredag dag, vimmerby musik & drama kurs fredag kväll & resten av helgen. Sen är det 5 dagars arbete igen. Kommer bli en riktigt prövning!
Det som händer och planeras just nu är ett bil köp. Dessutom finns det lite prat om en weekend till budapest eller scottland. Vet inte riktigt hur det blir en, vi slutar säkert i Göteborg på Lisebergsjulmarknad iaf om ens det! Men det pratas iaf och det är en stor framgång!
Blev lite text idag med.
Har förstått att magen har börjat puta ordentligt nu, har fått hur många frågor som helst idag om jag är med barn. Catarina förstod att jag var gravid eftersom jag var så jämntjock men hon vågade inte fråga fören jag sa det rakt ut! Det är kul att det syns, uppmärksamheten ger en mycket lycka! Dock har sammandragningarna varit riktiga jobbiga idag & ischiasnerven ska vi inte tala om. Men så länge jag stressar igenom dagarna tar jag den värsta smällen när jag kommer hem istället. Vilket det blev idag, men orkar inte känna att kroppen säger emot. För mycket att göra så att säga.
Har fått jobb på Ekdungeskolan hela månaden ut, förutom imorgon då jag ska till Sturefors. Samma sak denna gång, dum tid vilket innebär att jag måste åka 1½ timme innan jag börjar. Men jag orkar inte styra i det, för jag blir bara missnöjd ifall jag misslyckas få tag i en bil, så jag lämnar allt till slumpen. Åter till Ekdungen, vilken underbar skola!! Alla vet vem man är, alla pratar med en och alla vill ha en som vikarie! Den bekräftelsen är väldigt viktig för mig just nu när mycket annat när det gäller det sociala livet mer och mer går mot botten. Så ljusglimten är dem där stunderna då man faktiskt får känna sig behövd och lyckad.
Har väl mer eller mindre tappat lusten för den här staden. Ensammast på jorden eller hur var det? Jag är en fånge i mitt eget liv just nu och när jag blir besviken eller sårad orkar inte jag ta itur med det, jag lägger det åt sidan och bara är. Vilket är en väldigt bra egenskap för att vara mig, men något som samtidigt känns när man tänker efter. Trodde inte jag skulle få den känslan igen, men efter många inställda planer och förändringar pga av andra har det visst blivit så. Eller kanske av inga planer alls som svider ännu mer i bröstet? Jag behöver inte nonchaleras, jag behöver bara få höra från annat håll..
Bebis är imorgon 14 veckor gången och då börjar vägen in i vecka 15 vilket känns helt otroligt. Känner att det är påväg att bli bättre. Men med 10 dagar kåvepenin dog kroppen totalt, gick ner i vikt samtidigt som bebisen började ta massor av mig. Spydde så fort jag åt och svimmade emellanåt. Tyvärr har inte bihålorna släppt riktigt en, antagligen för att tabletterna kom upp för snabbt. Men hade inte orken eller lusten att höra av mig och klaga ännu mer över hur dåligt jag mår. Vet inte hur många jag har tröttat ut med klagandet, men jag hade inte förväntat mig detta. Kände mig piggare i fredags, men började sova riktigt dåligt. Vilket nu har slutat med att jag vaknar 10 ggr per natt och har sammandragningar eller växtvärk eller bara en bebis som trycker på mitt inre. Har lämnat urinodling hos storken idag för att utesluta urinvägsinfektion. Om det nu iaf är urinvägsinfektion innebär det antibiotika i 7-10 dagar igen. Jag vet inte vad jag hoppas på riktigt.
Till helgen blir det att åka upp till stockholm. Åker på fredag efter jobbet & stannar till söndag, skönt med ännu ett miljöombyte! På lördag ska mitt kusinbarn döpas så det ska bli kul att träffa alla! Dessutom är min andra kusin gravid och ska föda i april med så vi har nog mycket att prata om! På söndag bär det av till Virserum för på måndag åker jag, mamma, marina och nicke till Ullared ska bli sååå kul! Drömma sig bort igen och införskaffa sig lite. Speciellt en ny BH och en jacka! Det börjar bli tajt överallt nu, haha. Sen jobbar inte jag förens torsdag kväll igen då L ska komma hem till oss och göra hemmagjord pizza. Sen blir det Ekdungen fredag dag, vimmerby musik & drama kurs fredag kväll & resten av helgen. Sen är det 5 dagars arbete igen. Kommer bli en riktigt prövning!
Det som händer och planeras just nu är ett bil köp. Dessutom finns det lite prat om en weekend till budapest eller scottland. Vet inte riktigt hur det blir en, vi slutar säkert i Göteborg på Lisebergsjulmarknad iaf om ens det! Men det pratas iaf och det är en stor framgång!
Blev lite text idag med.
Första steget in i den mer säkra perioden :)
Är inte jätte sugen på att skriva ett inlägg men känner ändå att det behöver uppdateras lite.
Åkte ner till Virserum i helgen eftersom Nicke jobbade både fredag (12.30-23.30) och Lördag (9.00-22.00, om inte längre). Det har blivit mycket jobb under helgerna nu för honom och det har börjat märkas, han är sliten. Och när han själv kommer hem och säger, "idag har jag inte velat vara på huset, jag vill vara hemma hos dig", då är han verkligen sliten. I onsdags hade han visst haft feber, inget han berättade för mig eftersom jag redan var så nere i skiten själv, han hade t.o.m tagit sig panodil innan vi skulle sova. Då har han feber!! Så båda två är rätt dassiga just nu eller var kanske man ska säga, men det hänger i. Fick pencilin i måndags, vilket innebar 4 sjukskrivningsdagar förra veckan får förhoppningsvis betalt 3 av dagarna. Men pencilinen gör att man är helt slut och dessutom kräks jag ju mer än vad jag brukar nu. Innan var det kanske 3 gånger i veckan och då bara en gång i dagen, den här veckan har det blivit varannan dag sedan förra fredagen och gärna 2-3 gånger per dag :P Så halsen är bajs trälig, men ingen halsfluss utan bara sliten. Men på torsdag tar jag sista dosen av pencilinen så förhoppningsvis slutar jag att spy i massor igen.
Helgen har bestått av mys framför TV:n, mys med alla hundar och alla barn och idag marknad. Skönt med miljöombyte, men det blir helt klart en annan grej när man åker ner utan Nicke. Men jag har faktiskt inte fällt en tår, utan dem har hållt sig inne, duktiga jag! Nicke och jag började diskutera Ransäter igår, senast han åkte grät vi båda två när vi sa hejdå. Så jag sa det, hur ska det gå nu när du lämna både mig & bebis nästa år då? Han svarade mig med att säga, Jo, utan bebis blir det svårt. Haha, taskmört! Vi får väl helt enktel följa med honom upp, så vi inte behöver sakna ihjäl oss.
Imorgon bär det av hemåt igen, Nicke är ledig så det blir ett tidigt tåg hem. Nästa vecka har jag inte fått något jobb än, men är tillgänglig tre dagar iaf, torsdagen blir svårt eftersom det blir UL då och på kvällen träffa L, sen åker vi ner till Virserum igen!
Näe nu struntar jag i det här. Blev en liten uppdatering iaf.
Åkte ner till Virserum i helgen eftersom Nicke jobbade både fredag (12.30-23.30) och Lördag (9.00-22.00, om inte längre). Det har blivit mycket jobb under helgerna nu för honom och det har börjat märkas, han är sliten. Och när han själv kommer hem och säger, "idag har jag inte velat vara på huset, jag vill vara hemma hos dig", då är han verkligen sliten. I onsdags hade han visst haft feber, inget han berättade för mig eftersom jag redan var så nere i skiten själv, han hade t.o.m tagit sig panodil innan vi skulle sova. Då har han feber!! Så båda två är rätt dassiga just nu eller var kanske man ska säga, men det hänger i. Fick pencilin i måndags, vilket innebar 4 sjukskrivningsdagar förra veckan får förhoppningsvis betalt 3 av dagarna. Men pencilinen gör att man är helt slut och dessutom kräks jag ju mer än vad jag brukar nu. Innan var det kanske 3 gånger i veckan och då bara en gång i dagen, den här veckan har det blivit varannan dag sedan förra fredagen och gärna 2-3 gånger per dag :P Så halsen är bajs trälig, men ingen halsfluss utan bara sliten. Men på torsdag tar jag sista dosen av pencilinen så förhoppningsvis slutar jag att spy i massor igen.
Helgen har bestått av mys framför TV:n, mys med alla hundar och alla barn och idag marknad. Skönt med miljöombyte, men det blir helt klart en annan grej när man åker ner utan Nicke. Men jag har faktiskt inte fällt en tår, utan dem har hållt sig inne, duktiga jag! Nicke och jag började diskutera Ransäter igår, senast han åkte grät vi båda två när vi sa hejdå. Så jag sa det, hur ska det gå nu när du lämna både mig & bebis nästa år då? Han svarade mig med att säga, Jo, utan bebis blir det svårt. Haha, taskmört! Vi får väl helt enktel följa med honom upp, så vi inte behöver sakna ihjäl oss.
Imorgon bär det av hemåt igen, Nicke är ledig så det blir ett tidigt tåg hem. Nästa vecka har jag inte fått något jobb än, men är tillgänglig tre dagar iaf, torsdagen blir svårt eftersom det blir UL då och på kvällen träffa L, sen åker vi ner till Virserum igen!
Näe nu struntar jag i det här. Blev en liten uppdatering iaf.
