Dystra verklighet
Vad gör man när inget går sin väg och allt bara känns så himla meningslöst? Jo, man sjunker ytterligare några centimeter ner mot botten. Det har ju funkat så bra den senaste veckan, jag har fått tillbaka hoppet. Men på en gång när det väl bärjar kännas bra ska det bara gå utför igen. Det här är en pissdag, den sämsta av väldigt många! Jag vill inte hamna där nere igen för jag orkar inte ta simtagen emot ytan, jag är alldeles för svag för det. Jag har tänkt så positivt på den här tiden, jag har längtat efter den och jag har kämpat för att nå den. Nu när jag väl är här blir det inte alls som jag har tänkt, inte alls som jag har planerat.
Har för det första en dålig dag tackvare denna jävla praktik. Praktiken börjar om 1½ vecka och jag har legat i med att hitta den perfekta platsen! Men har fått nej på 6 olika platser. Ibland ett nej tackvare att jag går fel utbildning "Nej, vi tar bara emot behandlingspedagoger" Behandlingspedagoger in my ass!! Varför gick jag inte den utbildningen? Jo, just det ja. Jag kom direkt ifrån gymnasiet, det krävs arbetserfarenhet på minst 2-3 år och helst inom psykosocialtarbete. Och då ställer man sig frågan, hur lyckades dem i min ålder som nu går behnadlinspedagog nere i Vimmerby komma in? Hm? Låg ni med personalen? Jag är arg! Jag är besviken! Men jag är ännu mer ledsen! Om vi ska fortsätta med mina "nej" så har jag på de övriga ställen fått som svar att "nej du går inte i skolan i den här kommunen, vi är utlovade till andra". Fick det som svar utav både Linköping & Norrköpings kommun. Alltså har jag två alternativ kvar, pendla ner till Vimmerby och söka praktikplats där, men vad har jag som lockar mig där nere? Inget, jag har redan prövat på vimarskolans fritidshem, jag vet vad som händer där jag vill ha en utmaning! Andra alternativet.. Virserum, har haft praktikt på grundskolan, har haft praktik på badhuset och jag tänker verkligen inte ha praktik på fritidsgården där det knappt inte finns några intresserade ungdomar. Nej tack!
En av anledninagrna var det ja.. Nu till den andra. Dessa mardrömmar, det är rena mardrömmar! Det bara gnager och jag skäms så förbannat, jag mår så illa av mig själv när jag vaknar på morgonen. För jag bryr mig inte, det intresserar inte alls men ändå så ska det komma upp i mina drömma. Bara försvinn, försvinn!!
Det blev ett argt inlägg, jag vet. Men jag är less, less på livet.
Har för det första en dålig dag tackvare denna jävla praktik. Praktiken börjar om 1½ vecka och jag har legat i med att hitta den perfekta platsen! Men har fått nej på 6 olika platser. Ibland ett nej tackvare att jag går fel utbildning "Nej, vi tar bara emot behandlingspedagoger" Behandlingspedagoger in my ass!! Varför gick jag inte den utbildningen? Jo, just det ja. Jag kom direkt ifrån gymnasiet, det krävs arbetserfarenhet på minst 2-3 år och helst inom psykosocialtarbete. Och då ställer man sig frågan, hur lyckades dem i min ålder som nu går behnadlinspedagog nere i Vimmerby komma in? Hm? Låg ni med personalen? Jag är arg! Jag är besviken! Men jag är ännu mer ledsen! Om vi ska fortsätta med mina "nej" så har jag på de övriga ställen fått som svar att "nej du går inte i skolan i den här kommunen, vi är utlovade till andra". Fick det som svar utav både Linköping & Norrköpings kommun. Alltså har jag två alternativ kvar, pendla ner till Vimmerby och söka praktikplats där, men vad har jag som lockar mig där nere? Inget, jag har redan prövat på vimarskolans fritidshem, jag vet vad som händer där jag vill ha en utmaning! Andra alternativet.. Virserum, har haft praktikt på grundskolan, har haft praktik på badhuset och jag tänker verkligen inte ha praktik på fritidsgården där det knappt inte finns några intresserade ungdomar. Nej tack!
En av anledninagrna var det ja.. Nu till den andra. Dessa mardrömmar, det är rena mardrömmar! Det bara gnager och jag skäms så förbannat, jag mår så illa av mig själv när jag vaknar på morgonen. För jag bryr mig inte, det intresserar inte alls men ändå så ska det komma upp i mina drömma. Bara försvinn, försvinn!!
Det blev ett argt inlägg, jag vet. Men jag är less, less på livet.
